sarajern.blogg.se

Här om dagen parkerade jag i skövde runt 20:00, skulle till min pojkvän Dennis. Precis när jag börja gå från bilen kom de fram en man, något år äldre än mig, och frågade om närmaste vägen till coop. De va mörk och han va mycket längre än mig och såg fysiskt stark ut. Tussen tankar strömade igenom mig, allt som händer oskyldiga kvinnor i vårt "trygga" samhälle osv. Tänkte både på Lisa Holm och hon som var ute och jogga som blev bragda om livet och mer där till. Jag blev helt enkelt rädd.
Han var trevlig, och jag var trevlig tillbaks och beskrev vägen till coop, men hade stenkoll på varje rörelse han gjorde. Jag planerade i mitt huvud om han skulle göra något, om jag skulle springa till bilen som var ganska nära, eller till porten till lägenheten en bitt bort?

Han tackade för hjälpen och gick vidare. Allt detta skedde på en, knappt två minuter. De ända fysiska obehag han egentligen gjorde var att han rökte (jag mår dåligt av röklukt). Men de phykiska jagade upp mig rejält pga av räddslan av att vad som helst kan hända, när som helst.

Jag tycker synd om kvinnor som känner den rädlans som jag även känner, och självklart desto mer om dom som blivit utsatta. Men tycker även synd om dessa män, som aldrig skulle göra en flyga förnärmad, att dom ska bli fruktade pga andra fåtal mäns onda gärningar?

Det ska inte behöva vara såhär!